Det började med att jag mamma, pappa och Julia åkte till Stockholm och Arlanda. Resan upp var jobbigt, jag var trött men kunde inte somna och samtidigt jätte ledsen för att jag skulle lämna alla. Jag och Julia satt bak och grät ikapp!
Sen när vi kom fram så kändes bättre. Det är ju faktist något roligt jag ska göra, tänkte jag. Jag mötte upp Donna och en annan tjej som heter Jessica som vi hade pratat med på Facebook som skulle flyga samtidigt som oss.
När jag skulle checka in min väska vägde den 28 kg, hoppsan! Men jag fick ta ut några tröjor och packa ner lite i handbagaget.
Sedan var det dags att säga hejdå till mamma, pappa och Julia. Ni som känner mig vet ju att jag är en lipsill. Usch vad jag grät!
Efter att jag och Donna hade kommit in genom säkerhetskontrollen gick vi och köpte en macka, yoghurt och en ÖL! Vi pratade om hur underbart det skulle bli och jag kände mig mindre och mindre ledsen.
Vi steg på planet och det lyfte. Jag och Donna sov nästan hela resan, jag hade ju inte sovit något innan vi åkte till Arlanda kl halv 3 på natten. Jämte oss satt en tjej som också skulle åka till L.A och plugga. Så nu var vi fyra tjejer som hängde ihop på JFK i New York. Vi stod i den långa kön till passkontrollen när 4-5 st vakter skrek på oss att vi skulle flytta på oss pekade bara åt vänster. Ingen förstod något men alla gjorde som de sa. Vi hamnade i någon slags tunnel som packade sillar och allt bara stod till. Det var väldigt trångt och varmt! Sedan skrek de igen att vi skulle gå ut där det var ännu varmare! Så nu stod vi där 200-300 resenärer och bara väntade, det ar ju alltså inte bara de från vårt plan. Vi fyra började känna av stressen då vi bara hade 2 timmar på oss till nästa plan skulle flyga mot L.A och vi inte hade gått igenom den långa passkontrollen eller fått vårt bagage!
När de hade släppt in oss igen var det dags att köa till den långa passkontrollen igen! När jag kom fram frågade kvinnan i luckan massa frågor och b.la vilket plan vi skulle med. Hon läste på min biljett och sa: You know you missed your flight, right? Sedan sa hon att det fanns en liten chans att kunde komma med planet men annars skulle vi få nya biljetter till ett annat flyg och att jag skulle se till så att vi fick ersättning. Vi sprang och hämtade våra väskor. NU var det brådis!
Vi skulle ju checka in vårt bagage igen och när vi kom fram tilll den kön var kl 4! Vi insåg att vi var körda. Sedan åkte vi en transferbuss ut till en annan terminal där ett plan till L.A skulle gå klockan 5. Vi sprang som stollar genom den andra terminalen till gaten. När vi stod där stänger de gaten och planet åker! KUL!
Vi gick och pratade med någon informationsdisk som sa att de kunde boka oss stand by på ett plan som lyfte kl 7 och kl 9 på kvällen. Stand by betyder att vi skulle få ta någons annans plats om de mot förmodan inte dök upp. Skit! Våra väskor hade åkt med det flyget som gick kl 5 men de skulle ringa och be de på flygplatsen i L.A att lägga undan dem efter att de åkt några varv på bandet sa de. Ännu mer skit!
Vi bestämde oss för att boka en hotellnatt i New York istället för vi ville inte landa i L.A mitt i natten och leta efter boende. De bokade om våra biljetter till kl 11 dagen därpå.
Så vi fick checkar av flygbolaget att äta för och rabbaterat pris på ett hotell nära flygplatsen. Vi tog en taxi och sa till gubben att vi skulle till det hotellet. Då svarade han: vilket av de hotellen? Oj då, tydligen fanns det flera med samma namn och vi hade ingen adress. När vi kom fram till det som gubben sa var det närmaste hotellet från flygplatsen var det givetvis fel hotell!
Oh god jag ville sätta mig ner på hotellgolvet med alla mina tunga väskor och gråta som ett barn som inte får lördagsgodis. Hade ju inte sovit ordentligt på typ 2 dygn!
Vi tog en taxi till det rätta hotellet efter att vi fått hjälp av receptionisten.
Sedan dog vi i våra sängar och nästa morgon var det dags att bege oss till flygplatsen igen.
På planet ingick ingen mat så vi köpte varsin macka och läsk. Sedan köpte jag en film. Efter att filmen var slut somnade jag och vakande någon timme innan planet skulle landa.
Efter sammanlagt 44h restid hade vi äntligen landat i L.A! Det var varmt och skönt, alla var hjälpsamma och vi fick våra väskor utan problem. Sedan tog vi en taxi till där Donna skulle bo. Hon hade varit i kontakt med en svensk tjej som bodde i en lägenhet men några andra nära skolan. Efter det bad vi taxi gubben att köra oss till ett Starbucks där vi visste att det fanns Wifi som man kunde använda. Jag och Jessica skulle ta upp våra datorer och söka efter ett boende.
Det var ju lättare sagt än gjort. Högsäsong i Santa Monica, billigt hotel? Nej inte riktigt så lätt som vi trodde. Den adaptern jag hade köpt och tagit med mig ville ju inte fungera heller! Jessica hade noll batteri i sin dator och jag 30 min kvar. Vi satt där en stund och Jessica öppnade en av sina stora väskor och hittade en adapter. Vi sökte på lite olika ställen på hotels.com men de flesta verkade fullbokade. En man brevid oss på cafét frågade oss om vi behövde hjälp. Vi förklarade som det var och han tog upp sin dator och började söka. Sedan ringde han några samtal och tillsammans lyckades vi boka en vecka på ett hotel 20 min från Venice Beach. helt sjukt vad folk är trevliga här! Alla är verkligen jätte hjälpsamma! Vi tackade mannen och gick ut till taxin som han hade beställt till oss.
Hotellet var inte riktigt av den standarden vi hade trott men det duger så länge. Lite fläckar på tapeterna, ingen fungerade Kran i handfatet och klippig heltäckningsmatta har väl ingen dött av?
Så nu sitter jag och min nyfunna vän Jessica på hotellrummet i härliga soliga L.A och ska strax gå ut och äta lunch. Sedan ska vi ta en prommenad ner på Venice Beach!
Hur gött du vill!